Är du på jakt efter kostymer från det högklassiska märket Eduard Dressler?

I så fall bör du snarast möjligt ge dig iväg till Prince Gentleman-Shop AB. Där rear man för närvarande ut Eduard Dresslers kritstrecksrandiga kollektion från 2007. Priset? – Measly 3 995 kr + eventuella skräddarkostnader. Som hittat alltså..

Adress: Prince Gentleman-Shop. Nybrogatan 9, Stockholm (strax ovanför Dramaten)

Var får man tag på Londons bästa herrkläder?

Nyss hemkommen från en week-end resa till den Engelska huvudstaden kunde en bekant bara ge ett (1!) svar, nämligen: Där svenskarna normalt sett inte handlar..

Nu invänder du säkert att man bör vara försiktig med att generaliseringar och att alla svenskars shoppingvanor är olika. Men icke..

För svenskar som rest på shoppingresa till London så gäller egentligen bara två områden; New Bond street med sina sedvanliga Zegna, Prada och andra italienska (!) märken och South Kensington med Harrod´s, Harvey Nichols och ett par andra större varuhus som framför allt tycks varuföra amerikanska (och italienska) märken.

Det svenska shoppingresekonceptet i London känns alltså misstänkt mycket som att åka över ån efter vatten. Varför åka till London för att handla Pradaskor när de redan finns längst ner på Birger Jarlsgatan och en Zegnakostym som tack vare pundet blir väsentligt dyrare än det vore att handla samma kostym på Götrichs nere på Mäster Samuelsgatan?

Skall man åka till England för att shoppa så bör man istället fynda lite bland de engelska affärerna. Det är ju rimligen ned till Savile Row, hem åt den anrika firman Gieves and hawkes man borde bege sig, eller Jermyn Street med sin uppsjö av skjorttillverkare. Skjortorna från dessa märken får Filippa K- priser att framstå som helt omotiverade trots att de är både elegantare och av högre kvalitet..

Bild: www.hawesandcurtis.com

Den kom, den sågs, den sågades. Vi talar om min nya skjorta från Hawes & Curtis – ett av många urengelska märken som liksom T. M. Lewin har utvecklat sin internetförsäljning. Innan vi går vidare bör det tilläggas att där slutar varje likhet..

Vad var det då som jag beställde?

En skjorta med klarvita ränder mot en ljusblå bakgrund. Jag ville ha en skjorta av twill som ger en tjock, mjuk bomull. Skjortan skulle dessutom vara begåvad med en högt skuren krage, dubbla manschetter och subtilt timglasformad slimfit. Låter det bra? – Tveklöst.. Uppfyllde den förväntningarna? Inte det minsta..

Den som har impulsköpt en dålig skjorta på semestern vet precis vad jag menar. Skjortan har en form som bara kan vara modellerad efter en lönnfet engelsman som efter åratal av drickande utvecklat en ”beer-gut” modell större.  Kragen är dålig och slapp. Tyget känns som om den löst vävda bomullen när som helst skall falla sönder. En tvätt gör att den blir lika skrynklig som en.. ehhm.. ja.. en riktigt dålig skjorta efter tvätt.. Jag hade med all sannolikhet fått väsentligt högre kvalitet i en elegantare utformning om jag handlat min skjorta på Lidl..

Priset då? Okej, den var inte särskilt dyr.. Eller snarare rätt billigt: 540 kronor – inklusive frakt. Still, det var 540 bortkastade kronor..

För alla de som vill ha bra engelska skjortor - vänd er istället till T. M. Lewin på www.tmlewin.co.uk istället..  Bara ett tips – ett riktigt bra tips, alltså..

bild: www.loropiana.com

 Är du en av de som tycker att vanlig får- eller lamull är något för den obildade medelklassen? Needless to say känner du då redan till koncepten Tasmanian, Zelander eller Cashmere Coarsehair..

Skulle du emellertid istället vara en av de som tycker de ovan listade namnen låter misstänkt likt något taget ur en resebeskrivning från Södra halvklotet så behöver du inte skämmas för det.. För vi talar som sagt om ull – ytterligt exklusiv ull från den italienska firman Loro Piana..

I snart 180 år har företaget producerat textilier och kläder med betoning på högkvalitativ ull. För Loro Piana är exklusivt, riktigt exklusivt alltså.. Nyligen lät firman höra av sig när den införskaffade 91 kilo ull för världsrekordpriset 227 500 Australiensiska Dollar – nästan 1,3 miljoner kronor. Dessa 91 kilo gick sedan till ett femtiotal kostymer som såldes för i snitt 81 000 kronor styck. – Enough said..

För den som inte är ute efter svinaktigt dyra kostymer i unik ull så erbjuder Loro Piana betydligt mer än så. Här kan kunden välja kläder från följande koncept: kläder för staden, affärsresan eller fritiden/nöjet..Vad kostar då exempelvis en ändamålsenlig och praktisk Loro Piano-tröja? Svar: ca. 5 – 8000 kronor.. Då får man å andra sidan ull tillverkad av de allra finaste trådarna enbart tagna från Mongoliska getter i åldern 6 till 12 månader! (jag skämtar inte..) Detta garanterar enligt firman att ullen inte tappar formen eller blir hård och oformbar.. 

Vem sade att ingen vill veta var du köpt din tröja.. Bild: www.loropiana.com

Vem skall då köpa kläder från Loro Piana?

- Alla som är på jakt efter den där lite överperfekta men ändå diskreta sydeuropeiska elegansen – typ ehhm… fransk internatskola. Garanterat fri från skrytsamma loggor.. Loro Pianas igenkänningsfaktor i Sverige är lika med noll så förvänta dig inte imponerade blickar från 20-åriga tjejer när du är ute på krogen.

Loro Piana är istället perfekt för den som vill ha kläder där alla detaljer avslöjar en speciell typ av elegans. – En elegans som inte tillåts att helt överskugga funktionaliteten och som istället till stor del tillåts påverka plaggets utformning. Loro Piana är kort sagt för den som varken vill se excentrisk eller flummig ut men samtidigt inte är redo att se ut som om han glatt böjer dig för alla modets nycker.

I Sverige kan du få tag på Loro Piana på bespoke-mekkat Götrich Skrädderifirma AB på Artillerigatan 25 i Stockholm och på den internetbaserade affären  http://www.menswear.se/  tillsammans med ett gäng andra välkända italienska märken.. Annars kan du besöka http://www.loropiana.com/index_eng.php

”In a Starbucks-shop which offers tea on its menu, ask for a pot of Lapsang souchong, a cup and saucer and some toast with Gentleman’s Relish.” Cit. från the Chap Manifesto..

För den som värderar sin tid alltför högt för att slösa bort den på tidningar som King, Moore eller Slitz så finns det sedan en tid ett riktigt alternativ.. Vi talar en våt dröm för var och en som går igång på stiff upper-lips, eleganta understatements och tweedkavajer. 

Tidningen heter The Chap – A journal for the modern gentleman. Chap-begreppet är den totala motsatsen till Chav och tar sitt filosofiska fäste i det mycket Brittiska 40- 50- och 60-talets överklasskultur. Steget från Slitz, Moore och Pause med sina dåligt airbrushade bilder på silikonmodifierade bondflickor, annonser för Tiger och amatörmässigt skrivna texter kunde inte kännas längre.

The Chap innehåller intressanta och läsvärda artiklar som alla nyblivna glamourälskare borde läsa igenom innan de ruschar ut för att handla en Armanikostym utan slitsar med tillhörande vita myggjagare och Beckham-frilla.

   Är du chap?